MIN DAGBOK

Nu är jag nog mer än glad att jag beslöt mig för att VÅGA satsa, och hyra hallen. Det har snöat något helt otroligt, ute har man inte en chans att hitta bra ställen att träna på. Men vilken lyx att kunna träna inne, utan att vara rädd att hunden slintar och skadar sig. Visst fryser man om händerna de första 5 minuterna. Sen vänjer man sig

Idag drog jag igenom hela programmet från början till slut, utan belöning. Har blivit lite för lite av helheter och långa kedjor på sista tiden.

Är riktigt nöjd med Mac, några missar kom in, men det gör det ju nästan alltid. Många positiva saker visade sig också. Det värmer, speciellt då det är saker man jobbat extra med.

Till de positiva sakerna hör: piste!!! Helt annan attityd nu, full fräs ända bakom. Just så som jag vill ha det. Vittringen, tryck tillbaka ögonaböj han tar egen pinne. Något jag jobbat med helt galet mycket på sista tiden! Fjärren: Snabba, rena skiften, också i  det svåraste skiftet (för oss) stå-sitt. Känslan mellan momenten/förflyttningarna. Mac går otroligt het mellan momenten och jag har fullt upp att hålla honom med alla 4 tassar på jorden. Har under en längre tid försökt luska ut, hur jag skall vara och tror nu att jag kommit på det. Lugn som en filbunke Ingen lätt sak för mig, som ju är rätt hmmm impulsiv… Har också testat vad som skulle passa honom, uteslutet är skuttande framför, helt ok är sitt vid sidan likaså ligg. Sen lugn förflyttning till nästa ställe.

Till de mindre lyckade sakerna då. Zs fot, känns inte riktigt bra just nu. Han “kan själv”, dvs vänder i hörnen helt utan mig… + att sitt blev ett stå idag. I dirigerad släppte han nog apporten, men såg att han hade lust att gripa den pånytt. Nåt vi jobbat massor med, alltså att släppa. Nå jag får hålla antennerna ute och vara alert på om detta problem är påväg tillbaka.

Skulle åka och shoppa på eftermiddagen.. men, men det blev inget av det. Satt ca 1½ timme på motorvägen i kö. Sedan började kön sakta snigla sig framåt. Räknade till 11 demolerade bilar på den lilla sträckan jag körde. Vände sedan av på en ramp, som var menat för motkommande trafik. såg att flere innan mig gjorde detsamma. När jag körde rampen till slut, står Herr Polis där och väntar på mig. Visste ju att man verkligen inte får göra så, men tänkte att nååå, när nu andra gör det så… Dumt, jag vet! Herr Polis var verkligen inte nöjd och jag fick mig en ordentlig utskällning, helt befogat!!

Nå kom helskinnad hem i alla fall.

Idag har det varit ett alldeles ljuvligt väder. Kallt men soligt. Skön tur med hundarna i skogen

Hipp, hej vad det går

Vackert

Sötnos

Rimfrost på grässtrå

Kompisar

Blir verkligen allt för sällan jag uppdaterar den här dagboken…

Hittade en knöl på Mac´s hals för ca ½ år sedan. Glömde sedan bort den, för att igen märka den på senhösten.. Tycker inte om överlopps knölar, när jag inte vet om de är “snälla” eller inte. Funderade fram och tillbaka när det skulle vara ett bra tillfälle att operera bort den. December, januari och februari är fullspäckade med uttagningstävlingar… men kom till den slutsatsen att det viktigaste är ändå att få bort knölen, inte att gå alla uttagningstävlingarna. Och i.om att Messari och Pieksämäki tävlingen gick rätt bra, och Lempäälä tävlingen gick strålande beslöt jag mig för att efter det låta veterinären ta bort knölen. Jag missar då två viktiga tävlingar, Kuopio och Hyvinkää, men that´s life…

11.1 fick jag tid till Avec för kontroll. Operationstid hade jag fått till den 17.1.  Chita tog några nålprover och konstaterade att det fanns fett + annat i provet. Ja-haa, ingen snäll talgkörtel då med andra ord… Det som jag hoppats på att det var. Jag åkte hem, och på hemvägen ringde Sanna från vet.stationen och sade att det kommit in en annuleringstid samma dag och undrarde om jag ville ha den. Klart det!! Ville få operationen överstökad så snabbt som möjligt.

Urk, var inget skoj att lämna min lilla guldklimp där och åka hem… Efter några timmars oliiiidligt väntande, ringde Sanna och sade att operationen gått bra och att jag kunde åka och hämta hem Mac. Chita trodde att knölen var en histocytoma, men den skickades vidare till Patovet. Mac var lite groggy och vinglig då jag hämtade honom.. han hade en lapp på såret som skulle vara kvar några dagar. Men lappen ville inte hållas på ordentligt…

Såret såg snyggt ut, men var nog rätt så stort. Urk och elände… Så här såg det ut:

Klädde en T-sjorta på honom för att såret inte skulle ta i något

Mac lät såret vara ifred och det läktes bra. Men det samlades en hel del vätska under hunden och han hade en ordentlig bula där, som jag såklart var lite orolig över. Men Chita sade det är helt normalt, så länge det inte besvärar honom och han inte verkar ha ont. Och det tycker jag inte han har.

Nu har svullnaden lagt sig och såret ser snyggt och fint ut. Och vi får leva och träna normalt igen

Det var ingen histocytoma som veterinären trodde, utan patologens svar var att det är en förstorad lymfkörtel, som har blivit irriterad. Irriterad  och förstorad kan den ha blivit pga ett sår, en stöt, eller t.om. ett fästingbett… Det kommer vi väl aldrig att få veta. Men det bästa var att det inte hittades några elakartade celler där. Pust. Det var en lättnad att höra

I.om att vi inte kunnat träna i hallen, har jag jobbat extra med vissa saker här hemma. Vittring och fjärren har legat under hårdträning. I vittringen har jag jobbat med attityden då han tagit pinnen och kommer tillbaka med den. Har inte varit nöjd med den, men nu jävlar Ser riktigt bra ut.

I fjärren har vi jobbat massor med skiftet stå-sitt som jag och Mac tycker är det svåraste. Också här börjar jag se ljus i tunneln

Och vad lär vi oss av detta??? Jo, träna, träna, träna. Håll fast vid dina kriterier och fundera på VAD du vill bättra på. Finns inga genvägar annat än träning, träning och träning. Men jee den glädjen man upplever då nåt börjar gå bättre, den är helt super!!!

Vintern kom med besked för ett par veckor sedan Från att ha varit regn, regn, regn blev det snö, snö, snö Har inget emot det, tvärtom. Nu är det ljust, rent och vackert. Tungt är det förstås att plumsa i skogen, men benmusklerna utvecklas i alla fall Har lånat mammas sparkstötting, så nu gör vi turer med den på vägarna också. Borde väl sätta hjälm på mig, för farten är ganska häftig i nedförsbackarna….

Årets sista dag och nu är det dags att göra en liten återblick på det.

År 2011 började vi med att tävla i Pieksämäki 6.1. Mac var riktigt duktig och skrapade ihop poäng som räckte till en etta. Därmed blev han “FI TVA”.

Känslan som jag hoppats skulle komma tillbaka med Katla efter ett pausår, dök inte upp Så efter Lempäälä tävlingen, beslöt jag mig för att NU är det dags för Mac att ta rollen som tävlingshund nummer ett!!

Ganska stora stövlar hade han att fylla. Katla har varit en otroligt lojal och säker tävlingshund, fast vi ibland har haft våra sömnlösa nätter… Men då jag gjort beslutet, kändes det alldeles rätt och riktigt!!!

Beslöt mig för att gå de resterande 4 uttagningstävlingarna, för att han skulle få mera erfarenhet.

Och tävlingarna gick riktigt bra3 starka ettor där han sniffade Finlands elit i bakhasorna en lite sämre etta i Oulu.

I april åkte jag till Sverige för att träna med Maria, Lena, Helene, Lotta, Monica och Anne-Lise. Super lyckad resa med massa tips i bagaget.

I april var det också valmennusrengas näyttökoe. Fy, vad jag var nervösMen det gick rätt bra och vi blev invalda. Skoj!!!

I slutet av maj åkte jag till Norge för att träffa broder Knox och Görill och pappa Pluto och Solgunn, och för att tävla. Tävlingen gick bra och nu var han också “NO TVA”. Fina träningar med pappa, brorsan och halvsyster Lilla My

I början av juni var det dags för Finska Mästerskapen. Det var HETT, mycket HETT. Tyvärr var det inte riktigt vår dag… 5:a på rutan och 0 på tunnari. Ingen finalplats för oss med andra ord.

Innan midsommar hann vi ännu sticka oss till Kotka där det var KV utställning. Mac var VACKER och kammade hem ett rött band

Till min stora glädje och förskräckelse blev vi uttagna som tredje reserv i VM i Paris. Gulp, min lilla oerfarna kille skulle tävla ute i stora världen. Men det visade sig att mina farhågaor var helt fel. Macklarade av ståhejet mer än BRA!!! Och var verkligen i sitt ässe inne på tävlingsbanan. Lillpojken gav “stormbesked” då han efter första kvaldagen kom in på en otrolig andra plats!!

Och det betydde att vi fick vara med i finalen.  Massa fina moment och fina detaljer hade han, men tyvärr 0 på rutan. Men vi slutade på en fin 15:e plats ändå.

I slutet av juli bar det av till Sverige. Först tävling, sedan 5 dagars skolning på OR2011. Tävlingen gick bra och en titel till i raden, nu “SE TVA”. Lägret var alldeles super organiserat och jätte trevligt!!!

I augusti fick jag veta att Mac fick en plats i laget för Nordiska. Gulp.

Vi hann gå ett par tävlingar i augusti och september. I augusti kom han på andra plats och fick sitt första CACIOB.

I oktober åkte jag igen till Maria för att träna och denna gång också skola. Med på träningen var Maria, Lena och Lotta. Super trevligt igen

I början av oktober fick jag möjlighet att hyra en 15×30 meters del av en hall i Söderkulla. Funderade än hit, än dit hur jag skulle göra, men beslöt mig för att VÅGA!!! Och det visade sig vara ett alldeles bra beslut. Mattan fick jag köpa billigt av BAT. Nu kan jag skola på kvällar, behöver inte bry mig om regn, rusk, halka, snö och mörker

3 veckor innan Nordiska, skadade Mac sin tå. Minimala träningar + koppellänk. Inget bra upplägg… men fick till tre ordentliga träningar innan resan ändå. Resan var super skoj, alldeles underbara lagkamrater!!! Och fast Mac först var som Bambi på hal is, så klarade han av att, igen lysaMin älskade lilla kille fick BRONS!!! Inte ett betyg sämre än 8 av någon domare. Dessutom vann Finska laget GULD!!!

MIN GULDKLIMP

GULDLAGET

Då vi kom hem rusade Mac som en galning i skogen och var halt igen… Nya röntgenbilder togs + ledvätska från både bog- och armbågsleden. Röntgenbilderna var fina också ledvärskan var ren. Det var fråga om någon mjukdelsskada då. Koppellänkar + minimal träning på nytt igen. Ingen optimal förberedelse för de två första uttagningstävlingarna alltså… Men helt ok gick de ändå, rätt starka ettor både i Mässcentrum och i Pieksämäki.

Efter Pieksämäki började jag smått öka på motionen + att jag började träna mer på detaljer, som jag inte alls kunnat göra då han var konvalecent, och vilket märktes i både Messari och P:mäki. Onödiga slarvfel smög sig in.

Har nu tränat massa motivation och filat extra på vissa detaljer. Skall bli skoj att se om det ger utdelning.

Satu och Piu var på besök just innan nyår. Vi tränade i dagarna två!! Var så galet skoj att ha dem här

Jag är alldeles stum över hur otroligt detta år har varit!!! Mac har vuxit och mognat alldeles otroligt mycket. Börjar mer och mer känna mig säker med honom i ringen Han ger allt, varje gång!!! Det är bara upp till mig att se till att jag kan förklara för honom hur jag vill att han skall göra. Klarar jag av det, gör han det

Och vilka tankar har jag då för år 2012???

För det första hoppas jag att Mac skall hållas frisk och att vi skall ha det lika skoj tillsammans som vi haft hittils.

3:e uttagningstävlingen är den 7.1 och så klart hoppas jag att det skulle gå bra där också. Men tiden får visa det…. En lagplats har jag som mål, men när vi i Finland har så många otroligt duktiga hundar, måste man verkligen lyckas (och vara duktig) för att  få vara med!!!

Har inte riktigt ännu bestämt mig för hur många andra tävlingar jag skall gå.. man måste också ha tid då man bara tränar och förbättrar vissa saker.

Flere intressanta skolningsveckoslut till Sverige och Norge kommer jag också att ha under våren. Skall bli spännande och intressant.

Jag vill önska alla ett riktigt GOTT och FRAMGÅNGSRIKT NYTT ÅR!!

Massa TACK till alla mina härliga kunder och hundkunder :)